Synonymer till snut

snut, Columbus 1674 med flera: snabel, jämför fornsvenska snuta i snutofagher = äldre nysvenska snutefager Spegel 1685, snutfager, svenska dialekt snut och snuta, motsvarande norska snut, danska smide, medellågtyska snute, medelengelska snule (engelska snout), nyhögtyska schnauze (med z från schneuzen), alla i betydelse: nos, mule, trut och den/det; med avljudsformen svenska dialekt snöt, snut, norska snota, snut, spets. Ordets spridning i svenska och norska dialekt samt även avledning snyte (som ju dock kan vara en ung analogisk avledning) och ortnamnen Snytan och fornsvenska Snytaby göra det troligt, att det åtminstone delvis är inhemskt i riksspr. Härledningen försvåras genom betydelse 'udde, framskjutande spets' (i svenska och norska bygdemål). Säkerligen föreligger dock här en sekundär betydelse-utveckling av samma slag som i hals, näs och så vidare, och snut- hör då till det urgermanska element snu-, som ingår i snugga 2, snus, snuva och så vidare, jämför svenska dialekt och norska snota, vädra, snusa, svenska dialekt och danska dialekt snöt, norska snott, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) gesnot n., snor (engelska snöt), jämte (med annat bildningssätt) medellågtyska snotte med det samma (och så vidare), ävensom, med annan dentalavledn., fornisländska snodra, snusa, vädra, snydja det samma (med motsvarigheter i norska), Sydty. dialekt -schnud f., näsa och mun på djur, med flera Från ett snu- utgå även lågtyska snus, holl. snoes (se under snus), (med labialutvidgning) fornisländska snop(p)a, nos, och (med guttural) litauiska snukis, tryne, sydty. schnöuke, nos. — Avledn.: snyte (se den/det och). — Liknande betydelse-skiftningar 'snusa, snoka' ~ 'mule, tryne' se under snoka. — Snutfager, se ovan och jämför fager.