Synonymer till röka

verb, substantiv [ˈrøːˌka]

Utforska synonymer och betydelser för röka

Verb

Betydelse:

utsätta matvara eller liknande för rök för att konservera eller tillsätta smak, särskilt fisk och kött, vanligt i perfekt particip rökt lax, rökt korv, basturökt

Betydelse:

försöka förgifta eller tvinga ut någon eller någonting (ur något) med hjälp av rök; röka ut; även i överförd betydelse om att indirekt tvinga fram eller ut någon eller någonting

Betydelse:

inhalera röken från ett brinnande material i syfte att uppta någon form av drog som nikotin eller olika former av narkotika, vanligen med hjälp av cigarett eller pipa; röka en pipa i syfte att göra den behagligare att röka ur i framtiden: röka in; tillsammans med på om att röka cannabis
Substantiv

Betydelse:

om material som används för att röka i syfte att inta någon form av drog som nikotin eller narkotika (särskilt cannabis)

röka verb, substantiv (vard.)

1
rökverk bränna tobak rökbehandla cigaretter
2
blossa bolma vara rökare

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för röka.

auto_stories

Röka i Historisk ordbok

Dalin (1850)

  • Bränna rökelse.

    Ex: Röka i ett rum, i en kyrka. Röka med tjära. Aktivt säges: Röka ett rum. röka deruti. Röka úpp, bekosta på rökelse. V. a.

  • Ex: Röka kött, sill. röka en person, som kom,mer ifrån smittad or. Röka bref, varor emot smitta. Röka bórt, út, med rök fördrifva, utdrifva. Röka ihjel, döda genom rökning. Röka néd, svärta med rök.

  • Anmärkning I vissa landsorter brukas ordet i lonjug. 1. (rökade, rökat), hvilket dock icke i skriftspråket godkännes som riktigt.

    Ex: Röka tobak. Röka en pipa tobak. Han röker ofat med den pipan. Röka cigarr. Röka och blossa ell. bolma. Röka úpp, bekosta på tobaksrökning. röka út, röka en pipa, en cigarr, tills den blir slut.

history_edu

Historik & ursprung för Röka

  • Verb

    röka, fornsvenska rökia, röka (trans.) = fornisländska reykja, danska røge, medellågtyska rôken, fornhögtyska rouchen (nyhögtyska rauchen), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) ríecan (engelska reek), av urgermanska *raukian, kausativum till ryka eller avledning av rök. — Om sammanblandningen med det starka intrans. verbet ryka se den/det och — I äldre nysvenska även smöka = danska smøge, från medellågtyska smôken = äldre nyhögtyska schmäuchen, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) smíecan av urgermanska *smaukian, kausativum till urgermanska *smeukan, *smūkan i angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) sméocan, ryka, röka, mholl. smieken, smûken; jämför avljudsformen *smukön i angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) smokian (engelska smoke); besläktade med grekiska smȳ́khō, (genom rökning) förbränner, och så vidare

    Se även: ryka

Källa: Hellquists (1922)

format_list_bulleted Exempelmeningar

  • •
    Han röker cigaretter.
  • •
    Min morfar rökte pipa i många år.

Letar du korsordslösning?

Se vår korsordssida för röka

Korsordslösningar för röka