Utforska synonymer och betydelser för flamma
Betydelse:
— "han träffade en gammal flamma på krogen"
Betydelse:
flamma substantiv
Ordet används om en synlig eldslåga eller ett eldliknande sken, alltså själva den brinnande lågan.
Ordet används vardagligt, ofta något ålderdomligt, om en älskad person eller en romantisk förälskelse/käresta.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för flamma.
flamma verb
Att flamma som verb betyder att brinna eller lysa kraftigt, ofta hastigt och med starkt sken, som en låga som flammar upp. Ordet används också bildligt om något som glöder eller lyser intensivt.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för flamma.
Flamma i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Stark och häftig låga, som i form af en tunga far ut ifrån en större eld. Se flammammorna, huru de stå ut genom fönsiren på det brinnande huset.
Syn: Låga, Eldslåga, Eldsflamma
-
Figur, som liknar en sådan eldslåga, till exempel på flammiga tyger. -
-
Brinna med flammor (bemärkelse 1). Se, hur elden från det brinnande huset flammar i nattens mörker.
Ex: Flamma úpp, út, uppfara, utfara i form af flamma.
-
Fläck, liknande en flamma, som blifvit vid färgning.
-
Glänsa med ett fladdrigt sken, liknande eldsflammor.
Syn: Lysa
-
Häftig, brinnande kärlek.
Ex: - d) Föremlet för en persons kärlek. Brukas helst om fruntimmer. Magisterns flamma
Historik & ursprung för Flamma
-
Substantiv
flamma, substantiv, Palmcron, I. Erici 1642; i äldre nysvenska ofta även flam; från nyhögtyska: medellågtyska flamm(e) = nyhögtyska flamme, av latin flamma (av *flagma, till flagrāre, låga; urbesl. med black 2). — Vb. flamma, Lind 1749, ej hos Serenius, från lågtyska, nyhögtyska flammen, jämför latin flammāre.
Källa: Hellquists (1922)