Synonymer till flamma

verb, substantiv [²flạm:a]

Utforska synonymer och betydelser för flamma

Betydelse:

pojkvän eller flickvän

— "han träffade en gammal flamma på krogen"

Betydelse:

eldslåga, låga

flamma substantiv

1

Ordet används om en synlig eldslåga eller ett eldliknande sken, alltså själva den brinnande lågan.

själva lågan

Används när man syftar på eldens konkreta låga eller en liknelse för en låga i eld.

2

Ordet används vardagligt, ofta något ålderdomligt, om en älskad person eller en romantisk förälskelse/käresta.

romantisk partner

Används om en kärleksrelation eller den person man är förälskad i; ofta vardagligt och ibland lite äldre i tonen.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för flamma.

flamma verb

Att flamma som verb betyder att brinna eller lysa kraftigt, ofta hastigt och med starkt sken, som en låga som flammar upp. Ordet används också bildligt om något som glöder eller lyser intensivt.

brinna kraftigt, slå upp i lågor

Används när något flammar i betydelsen att det brinner, blossar upp eller lyser starkt som en eldslåga eller ett plötsligt ljussken.

lysa, skimra eller glöda starkt

Används när något flammar i betydelsen att det lyser intensivt, skimrar eller glöder utan att nödvändigtvis brinna öppet.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för flamma.

auto_stories

Flamma i Historisk ordbok

Dalin (1850)

  • Stark och häftig låga, som i form af en tunga far ut ifrån en större eld. Se flammammorna, huru de stå ut genom fönsiren på det brinnande huset.

    Syn: Låga, Eldslåga, Eldsflamma

  • Figur, som liknar en sådan eldslåga, till exempel på flammiga tyger. -

  • Brinna med flammor (bemärkelse 1). Se, hur elden från det brinnande huset flammar i nattens mörker.

    Ex: Flamma úpp, út, uppfara, utfara i form af flamma.

  • Fläck, liknande en flamma, som blifvit vid färgning.

  • Glänsa med ett fladdrigt sken, liknande eldsflammor.

    Syn: Lysa

  • Häftig, brinnande kärlek.

    Ex: - d) Föremlet för en persons kärlek. Brukas helst om fruntimmer. Magisterns flamma

history_edu

Historik & ursprung för Flamma

  • Substantiv

    flamma, substantiv, Palmcron, I. Erici 1642; i äldre nysvenska ofta även flam; från nyhögtyska: medellågtyska flamm(e) = nyhögtyska flamme, av latin flamma (av *flagma, till flagrāre, låga; urbesl. med black 2). — Vb. flamma, Lind 1749, ej hos Serenius, från lågtyska, nyhögtyska flammen, jämför latin flammāre.

Källa: Hellquists (1922)

Letar du korsordslösning?

Se vår korsordssida för flamma

Korsordslösningar för flamma