Synonymer till as
Utforska synonymer och betydelser för as
— "Du har svikit oss, ditt as!"
Betydelse:
Betydelse:
— "den främste av asarna var Oden"
as
Används om en död djurkropp, alltså ett kadaver eller en kvarlämnad djurkropp, ofta i sammanhang där kroppen är förmultnad, uppäten eller används som föda/åtel.
Starkt vardagligt nedsättande ord för en elak, obehaglig eller föraktad person; används som skällsord.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för as.
as
Den fornnordiske guden As, medlem av asarna i nordisk mytologi.
nordisk gud
Används om den mytologiska gudomen As i fornnordisk religion och mytologi.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för as.
As i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Den döda kroppen af ett djur, som icke blifvit slagtadt.
Ex: Säges endast om däggdjur och fåglar. Aset af en häst, af en sjelfdöd oxe, ko, kalf, o. s. v. Aset af en varg, en hare, en örn, en falk, o. . v.
-
i lägre språket, föraktl.
Död menniskokropp.
Historik & ursprung för As
-
Substantiv
2. as, kadaver, okvädinsord = fornsvenska ās, jämte danska aas från medellågtyska âs, åtel, lockmat, mat = fornhögtyska âs (nyhögtyska aas), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) ǽs, av urgermanska *ǣsa-, mat = indoeuropeiska *ēd-lo-. jämför latin partic, ēsus, t-partic. till den indoeuropeiska roten ed i äta; jämför åtel.
Se även: äta
-
Substantiv
1. as, mytol., litterärt lån (liksom till exempel alf 1) från fornisländska áss, óss (pluralis ǽsir), gud, motsvarande got-latin anses pluralis, halvgudar, fornsaxiska âs-, ôs- (i personnamn), fornhögtyska ansi-, ans- (i personnamn, jämför Anselm och Ansgar; se Oskar), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) ós (se Osvald), av urgermanska *ansu-; mycket omstritt; bland av sammanställt med avestiska (fornöstpersiska) ahura- (av *n̥sura-), gud, till en rot ans-, utvidgning av an i ande, i så fall. egentligen 'vindgud' eller 'ande' (jämför grekiska theós gud, av *dhu̯es, andas; se djur); kanske dock snarare med Meringer IF 17: 159 och Helm Altgerm. rel.-gesch. södra 227 besläktade med urgermanska *ansa-, bjälke (= ås 1) och syftande på gamla träidoler (heliga stavar och den/det). Det ej uppvisade fornsvenska ās och (med i-omljud) ǣs uppträder i åska (se den/det och) och i åtskilliga person- och ortnamn, till exempel Asmund, Astrid, Eskil och trol. Estuna. — Ås är en lärd ombildning i anslutning till den form ordet skulle ha haft, om det varit inhemskt; jämför dråpa och drapa.
Se även: alf
Källa: Hellquists (1922)