Synonymer till töja

töja, nu blott: sträcka, tänja, äldre nysvenska: draga, locka, tubba (till exempel L. Petri, P. Svart), fornsvenska töghia, förhala, uppskjuta, locka = fornisländska teygja, draga, locka med med, norsk-danska tøie, sträcka, tänja, danska dialekt tøge det samma (nda. har i stället strække}, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) getíegan, draga; av urgermanska *tauᵹian, bildat som kausativerna, men med iter.-intensivisk betydelse (liksom till exempel nöta till njuta, eller med urspr. kausativ funktion flöja till flyga, svenska dialekt smöja till smyga) till urgermanska st. verbet *teuhan, draga = gotiska tiuhan, fornsaxiska tiohan (medellågtyska tên, varav äldre nysvenska te, begiva sig, te sig till, sluta sig till; jämför ty 2), fornhögtyska ziohan (nyhögtyska ziehen), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) téon, fornisländska part. togenn (jämför tjóa nedan); till urindoeuropeiska roten duk i latin dūco, leder, för, flat. douco. — Andra hithörande verbbildningar äro: fornisländska, norska toga, draga, hala och så vidare (varom närmare under tåga 3); vidare intensivet medellågtyska tucken, hastigt draga, häftigt rycka till = nyhögtyska zücken och zucken (jämför bücken och bocka); ävensom, med avvikande betydelse, fornisländska tjóa, hjälpa (med delvis stark böjning; = gotiska tiuhan), o, likbetyd. tǿja, (full)týja, det senare med flertydig formutveckling = (svenska dialekt) ty 2, jämför angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) fulltéam, -tum, hjälp (av *-taugᵹma-). — Avledn.: töjd till exempel i giva täjd(en), till exempel 1690, nybildning (efter mönstret av orden på -iþō) av samma slag som rymd, skygd, snedd. — Ie. roten duk möjl. en utvidgning av du i tjuder. — Se för övrigt tukt, tyg, tygel, tåg 2, 3, töm och hertig.