Synonymer till snus

snus, 1727: 'starckt hufvud-pulver eller snus' = danska; antingen deverbativt av snusa eller ellips för äldre snustobak 1644 = äldre danska snustoback (med verbalt första led; se för övrigt snusa). — I äldre nysvenska även uttryckt med snufva eller snuftobak (se snuva). Bl. av dessa synonymer göra det högst osannolikt, att snus, såsom ofta antages, egentligen är en lågtysk form för nyhögtyska schnauze, snut, nos. - I vissa dialekt även näsatobak. — Snusförnuftig, Aftonbl. 1841 (-het), Dalin 1853 = danska, väl till lågtyska snus, snut = boll. snoes, besläktade med snut; jämför till bildning och betydelse näsvis; dock folketymologiskt anslutet till snus, varigenom ordet fått en anstrykning av betydelse 'person med kälkborgerliga vyer', j Förr även snusförståndig till exempel Wingård 1846. - Snushane, numera föga br., (ung) oförskämd glop, och 1629: snuss-haan, 1642: en ung snutzhan, Chronander 1649: snusshane, Modée 1741 (1738): snushane, och i yngre tid till exempel Blanche, G. A. Adlersparre (Albano) Skizzer 2: 71 (1850), Dalin 1853 = norsk-danska snushane, som söker utforska andra (anslutet till snuse, vädra), i äldre danska: skrävlare, lågtyska snushan, glop, holl. snoeshaan, skrävlare, till medellågtyska snusse, snutse, snut (ett lågty. lån från nyhögtyska schnauze), och lågtyska snus det samma, motsvarande nyhögtyska schnauzhahn i samma betydelse till schnauze', enl. Grimms Wb. urspr, namn på kalkonen, varav sedan bildh: stolt och skrytsam person. Jfr under sladderhanc. — Snusmumrik, vard., egentligen: person vars näsa är snusig, sedan som nedsättande beteckning i allm., svenska dialekt även -momrik, med samma avledning som svenska dialekt dumrik, dum person, efter nyhögtyska dummerich; jämför nyhögtyska wuterich, rasande person (äldre mhty,. wuoterich 1100-till), efter personn. såsom Dietrich, Friedrich, Heinrich.