Synonymer till skranglig

skranglig, Envallsson, till svenska dialekt skrangel, skrangla, benrangel, mager person, norska skrangl(a), danska dialekt skrangel, ävensom norska skrangla, gå osäkert ~ svenska dialekt skringla det samma, med denna betydelse utvecklad ur den av 'vara lång och d'. Tydl. egentligen: som skallrar, knakar och den/det, till norska skrangla ~ svenska dialekt skringla med dessa betydelse; alltså med samma betydelse-utveckling som i norska skrella, magert djur (se skrälle), till verbet skrälla, och i svenska dialekt skråe, mager person (se skrå 1). Germ. skrang- ~ skreng, en ljudrot av samma slag som (och möjl. nasalerad biform till) skreh i skrå 1. — Om fornhögtyska schrangolön, vackla, hör hit, är ovisst. Däremot torde hit böra föras äldre nysvenska skr angå, Var. rer. 1538 och så vidare, galler, gallerverk. — Med avs. på a i skranglig för väntat skranglig (såsom i vissa dialekt) jämför svenska dialekt skanglig och skånglig (-og), lång och mager, rangla, ranglig och svenska dialekt rangla samt hångla och hångla. Om anledningarna till den olikartade utvecklingen se Kock Sv. ljudhist. 1: 370 f., men även under rangla, där en annan möjlighet anföres.