Synonymer till och

konjunktion, interjektion [åk]

Utforska synonymer och betydelser för och

— "pojkar och flickor"

— "hon vaknade, klädde på sig och satte på kaffe"

Konjunktion

samordnar språkliga enheter (ord, fraser, satsdelar och satser)

samordnar verb som inte är underordnade

kan inleda huvudsats som står i förbindelse med tidigare sats

uttrycker att det upprepade ordet kan uppfattas på olika sätt, och att man inte nödvändigtvis gör den normala tolkningen

syftar ibland i skrift på infinitivmärket å (att), som i obetonad form är homofont med och

Interjektion

än sen?

Vi har inga motsatsord för och.

auto_stories

Och i Historisk ordbok

Dalin (1850)

Tjenar att sammanbinda ord och delar af en mening. Far och i moralen Liten och god. Gå två och två, två i sender. Några och trettio. Han steg upp och gick. Man uppdukade en historia för honom, och han trodde den.

Syn: Samt
Svarar stundom emot infinitiv och gerundium, t.

Ex: ex.: Gå och säg honom. Var god och sitt. lKom och se. Sitta och spisa. Han går och mallrar.

history_edu

Konjunktion
och (obetonat), konj., fornsvenska och, ok = norska, danska og; jämför fornhögtyska auh i samma användning; etymologiskt identiskt med adv. ock, också, även, fornsvenska ok (och) = fornisländska ok, norska, danska og; med i obetonad ställning uppkommet o av au, alltså = fornisländska, gotiska auk, fornsaxiska ôk, fornhögtyska ouh (nyhögtyska auch), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) éac; i gotiska 'men, ty, vidare, nämligen', i fornsaxiska och fornhögtyska jämte 'även' också 'men'. Vanl. tolkat som en stelnad kasusform till ett urgermanska substantiv *auka-, ökning, tillägg (till öka). Dock enl. somliga = grekiska aṽ-ge, vidare, åter, av aṽ, åter, en gång till med med (= au- i latin aut, eller) + partikeln ge (jämför dig). — Stavningen och bevarar minnet av ett forntida uttal med ach-ljud. Den förekommer i äldre tid även i adverbet. — Nsv. å, och, har uppkommit ur fornsvenska ogh, svagtonig form av ok (liksom talspr. ja, jag, av iagh av iak och så vidare). — Ock i betydelse 'också, även', som i riksspr. numera väsentligen är ett skriftord, kvarlever i många dialekt (åg, å).

Se även: ock

Källa: Hellquists (1922)

Se vår korsordssida för och