Synonymer till krona

substantiv [²krọ:na]

Utforska synonymer och betydelser för krona

Betydelse:

valutan i Sverige (och vissa andra nordiska länder)

— "hon fick en parkeringsbot på 800 kronor"

— "han köpte 10 böcker för 1 krona styck på loppmarknaden"

Betydelse:

föremål som har symbolisk betydelse när det bärs på huvudet

Betydelse:

övre (förgrenad) del av något
1
utsmyckad huvudprydnad diadem tiara
kungakrona brudkrona
prydnad pärla praktexemplar det yppersta
2
kronan statsmakten staten det allmänna
kungamakten kungaämbetet
3
trädkrona trädtopp
blomkrona blomma
4
enkrona kr SEK spann riksdaler bagare bagis pix

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för krona.

auto_stories

Krona i Historisk ordbok

Dalin (1850)

  • Kransformig, vanligen med ädla stenar och perlor smyckad hufvudprydnad af guld eldler silfver, som regeranade och furstliga personer id högtidliga tillfällen bära på hufvudet eller eljest föra i sina vapen, till tecken af sin värdighet.

    Ex: Man har sålunda Kejsar-, Konunga-, Hertigkrona. Brukas äfven af högre adeln i vapen. Man har således greflig och friherrlig krona m. m. Bära en krona Sätta en krona på hufvudet. (Fig.) Sätta kronan på verket, fullborda det.

  • Regeringen i en stat.

    Ex: Han fråntog honom kronan. Sräfva, fika efter kronan. Afsäga sig, nedlägga kronan. Förlora kronan. Arfvinge till kronan. Sätta kronan på ens hufvud, förläna honom regeringen.

  • Stat, styrd af en konung eller kejsare.

    Ex: Kronan Sverige. De nordiska kronanorna.

  • Benämning på staten, det allmänna, i motsats till undersäterna.

    Ex: Kronans embetsmän, rättigheter, gods, jord, inkomster. Kongl. Maj:t och Kronan. Tjena kronan.

  • Tonsuren på de andliges hufvuden.

  • Prydnad i form af krona, som fordom mör ägde rätt att bära.

    Ex: deraf ännu: 4) Prydnad i form af krona, som en brud på sin bröllopsdag äger rätt att bära, då hon som mö träder i brudstol. Brudkrona.

  • fig.

    Säges om person eller sak, som är den förnämsta i sitt slag, en prydnad för de öfriga af samma slag.

    Ex: Hon är en krona för sitt kön. Han är en krona för bönder. Han är kronan för hela slägten. Brukas äfven skämtvis, då man vill berömma, smickra någon, t. ex.: Du är en krona, som så vänskapsfullt hjelpt mig i denna sak.

  • Den uppstående delen af en infattad ädelsten.

  • Den öfversta af något.

    Ex: Kronan på hjorthorn. Kronan på en tand, den del deraf, som är uppom tandköttet. Krona på ett träd, grenarne på ett träd, då de högt upp på stammen utgå åt alla håll och bilda liksom en löfkrona. Kronan på en tornklocka, öronen på densamma. Kronan i en hästhof, öfra randen af hornväggen deri. K-.n på en tryckpress, tvärslå som upptill sammanbinder ståndarne deri.

  • En del på en press-skruf.

  • Ett af Carl XII:s mynttecken.

  • Ett engelskt guldmynt = 5 sh. sterling.

  • a) Ett slags guldmynt i Gustaf I:s och Erik XIV:s tid.

  • Den sidan på svenska kopparmynt, som är försedd med konungens bild eller namnchiffer.

    Ex: Krona och klafve ell. Krona och vase, ett slags enkelt spel emellan två personer, då den ene uppkastar en slant i luften, och den andre gissar, innan den faller till marken, om den kommer att visa krona eller vase.

  • Syn: Ankarkrona

  • Ett slags förbindning af tågparterna i toppen af en knop.

  • astr.

    Norra kronan, en stjernbild nära Bootes. Södra kronan, en stjernbild nedanom Skytten.

history_edu

Historik & ursprung för Krona

  • Substantiv

    krona, fornsvenska krōna, krūna, krans, krona, tonsur = fornisländska krúna, norska kruna, danska krone, äldre danska även -u-, från medellågtyska krône, krâne = medelhögtyska krôn(e) (nyhögtyska krone); lån från latin corōna, krans, ring, krona, av grekiska korṓnē, något böjt eller krökt, ring, krans, fem. till adjektiv korōnós, krokig, krökt, böjd (besläktade med latin curvus, se kurva). Från latin corona kommer fornfranska corone (franska couronne, varav medelengelska corūne, croune, engelska crown). Alltså egentligen: krans. Betyd.-utvecklingen beror på, att den hos greker och romare brukliga kransen genom österländskt inflytande ersattes av kronan. Hos forngermanerna tycks den kungliga värdigheten ofta ha utmärkts genom bland av en huvudbindel eller hjälm. — Betyd.: regering, stat (i sht med avseende på finanser) uppträder i Sverige redan under 1300-talet. — Krono som substantiv och adjektiv, egentligen genit. sing. till fornsvenska krōna. — Avledn.: kröna = fornsvenska (även: krȳna) = fornisländska krýna, nyhögtyska krönen och så vidare — Jfr krön, ävensom kornisch och karnis.

Källa: Hellquists (1922)

conversation

Uttryck & idiom med Krona

NEO Uttryckslexikon

  • kronan på verket

    ngt som fullbordar och fulländar verket

  • skapelsens krona

    människan — ofta iron.; ibl. spec. om mannen

format_list_bulleted Exempelmeningar

  • •
    Hela anläggningen genomsyras för övrigt av rojalistiska övertoner och till och med de höga ledningstornen kröntes med kungakronor.

Letar du korsordslösning?

Se vår korsordssida för krona

Korsordslösningar för krona