Synonymer till bedja
Utforska synonymer och betydelser för bedja
Betydelse:
Betydelse:
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för bedja.
Bedja i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Ex: Bedja någon om en almosa. Bedja Gud om dagligt bröd. Jag beder Gud, att det ej måtte hända. Hon bad Gud (att) frälsa henne ur denna svåra fara. Bedja för någon, fälla förbön för. Bedja om nåd, om förlåtelse, om ursäkt. Den lifdömde har bedt konungen om nåd. Han ångrade sig och bad mig om förlåtelse. Jag ber om ursäkt för min ohöflighet, för det jag kommer och stör. Uttrycken: jag ber om nåd, om förlåtelse, om ursäkt brukas när man på ett underdångigt, höfligt eller äfen ironiskt sätt, vill motsäga någon eler bestrida, förneka något, det första till kungliga och furstliga personer, det andra till dem, om äro af högre stånd eller till jemnlikar, det sista helst till jemnlikar och personer af lägre stånd, samt ofta uti ironisk mening, t. ex.: Jag ber om nåd, ers majestät (ers konliga höghet), skaen förhöll sig icke så. Jag ber om förlåtelse, ers excellens, detta är icke så alldeles enlgit med rätta förhållandet. Nej, jag ber om förlåtelse, häruti misstar du dig. Jag ber om ursäkt, min herre, det kan jag ej gå in på. Jag ber om ursäkt, tag er egen hatt och icke min. Lika så nyttjas uttrycket: jo ell. nej, jag ber, jag ber ödmjukast, allerödmjukaste, ofat ävern i skämtsam, ironisk, sarkastisk ellr humoristisk ton. När man vill anmoda någon om en sak, tillägges äfven ofta för höflighet skull uttrycket: jag ber, t. ex.: Jag ber, var så god och gif mig glaset ell. Gif mig glaset, jag ber. Talesättet Låta be sig utmärker, att man ogerna bifaller något; äfv. att man är stolt, ej vill nedlåta sig till att göra något, som önskas; äfv. att man tycker om att blifva bedd; äfv. att man genom låtsad ihärdig vägran till en bön vill dölja sin inre tillfredsställse öfver hvad som begäres.
-
Ex: Bedja för maten. Aktiv säges någon gång: bedja len bön, bedja morgon (göra morgonbön), bedja afton (göra aftonbön).
-
Ex: Bedja någon till middagen, till fadders. Brukas ej i fråga om större, ceremoniösa bjudningar.
-
aktivt
Anmoda om. begära, tillsäga någon att göra något. Bedja någon att han måtte komma, även bedja någon (att) komma. Han bad mig stiga in. Jag skall bedja honom göra mig ett skåp. Gå ut och bed budet komma in. Bed kammarjungfrun skynda sig. I förebrående, snäsande ton säges: hvem har bedt? och så vidare, till exempel lHvem har bedt er om det? . . . om att lägga er i den saken? Det har ingen bedt dig om att göra det.
Historik & ursprung för Bedja
-
Verb
bedja, fornsvenska biþia = fornisländska biðja, danska bede, gotiska bidjan, fornsaxiska biddian, fornhögtyska bittan (nyhögtyska bitten), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) biddian (engelska bid), sannol. besläktade med bida, motsvarande grekiska peíthō, övertalar, latin fīdo, tror, förtror (jämför perfid), i vilket fall man måste antaga, att verbet urspr. tillhört den så kallade i-serien (med ett imperf., motsvarande ett fornisländska *beið), men övergått till den så kallade e-serien (med imperf. fornsvenska badh, fornisländska bað) efter mönstret av till exempel fornsvenska sitia, sat, vilket hörde till denna senare avljudsklass (jämför latin sedes, svenska säte och så vidare). — Till i-serien hör ett gammalt nomen agentis: fornsvenska biþil, friare = fornisländska biðill, äldre danska bedel (vartill danska bejle, fria), fornhögtyska bital (även = tjänare med med), varav den latiniserade formen pedellus (och så vidare) = pedell (se den/det och).
Se även: perfid
Källa: Hellquists (1922)